Liten update

Som ni kanske märkt så har jag tagit ner mina låtar från Spotify samt övriga streaming- och internetbutiker. Jag lovar, de kommer dyka tillbaka igen så småningom. Det som ligger mig närmast om hjärtat dock är arbetet med att uppdatera min och min brors (Sebastians) gamla musikgrupps hemsida Faihido (www.faihido.com). Sitter och arbetar med den sjätte revisionen av hemsidan nu, vilket tar lite tid. Samtidigt försöker jag njuta av den semester som jag har kvar för i år… Inte alltid en så enkel kombination.

Long Time No See

Fokus det senaste halvåret har vart på jobb och styrelsearbete, och förstås familjen. Det vart inte precis enklare när min fru vart allvarligt sjuk, och fortfarande inte är helt återställd.

Nåja. Nu har jag haft semester och fått lite ork å energi tillbaka. Såpass att jag fick inspiration att remastr:a låten Olyckskorp som jag släppte 2013. Den finns att lyssna på och ladda hem gratis här:

Jag finns sedan en tid tillbaka på Twitter – https://twitter.com/MathiasKHolm

Ha de bra!

Då var VM drömmen över för den här gången…

Men jag ä int bitter.

Ett bättre fotbollslag går vidare. Nu får världen skåda Ronaldo och resten av portugiserna i VM. Men för mig som fan av svensk fotboll och för resten av det svenska landslaget, så tog resan slut här.

Men nej, jag ä int bitter.

Det var bra kämpat av det svenska landslaget. När det kämpades vill säga. Med nuvarande spelmaterial borde vi alltid störta på mål, och inte försöka spela på resultat eller försvar. Det går liksom inte vägen annars. Förr i tiden var försvar vårt bästa anfall, numer är det tvärtom.

Men, nej nej nej, jag ä int bitter.

Att som förbundskapten Hamrén utse samma trupp inför ett returmöte, när man torskat första matchen, känns inte som rätt val i en direkt avgörande match.

Nej, ja ä int bitter. Men det kommer kräva en sjuhelsikes god fredagspilsner för att sänka detta resultat.

För 3:e året i rad gick gamla bettan genom besiktningen

Jag vet inte om jag vill beskriva mig själv som euforisk. Men glad blir man allt när bilen flyger genom besiktningen utan anmärkning för tredje året i rad nu. Bilen (En Opel Omega) är trots allt av årsmodell 2001 och har sett dryga 22500 mil.

Vi köpte bilen av vad som visare sig vara en riktig hästhandlarfirma en gång i tiden. Vi fick inte ens med oss rätt vinterdäck till bilen. Inom ett år fick vi fixa med vinterdäck, avgassystem, spindelarm, luftmassefilter, xenon framljus, elfel fönsterhissar osv. Inte helt kul, men man får stå sitt kast i livet. Dvs är man dum i huvudet så får man skylla sig själv. Firman finns kvar än, dock ej längre i västberga. Hittade hemsidan deras http://michelloco.se … vårt råd, håll er undan för dessa grabbar!

Efter att fixat med allt detta, så har i och för sig bilen gått förvånansvärt bra. Den är lite egensinnig. Den menar att jag skall ta den på service var gång det är näst intill slut på motorolja; Att varna för detta, nej nej, service vill den ha!

Det är märkligt det där…

Singeln Jag Hatar Dig är nu officiellt släppt

Mathias K Holm - Jag Hatar Dig

Fick besked för ett litet tag sedan att min singel Jag Hatar Dig nu finns tillgänglig för köp och nerladdning på diverse stores. Bland annat på

Det är bara att trycka på länkarna ovan så tas ni direkt till singeln. Givetvis går det att få ett “smakprov” hos samtliga av dessa affärer (mao det går att lyssna på dryga minuten av låten); Detta är något jag rekommenderar alla nyfikna förstås!

Snacka om skön start på semestern! Det blir till att skåla ikväll! :)

Första dagen på semestern

Jag Hatar Dig

Som jag längtat efter semester!

Det har vart ett intensivt arbetsår och jag har på sista tiden allt mer känt mig som en urvriden skurtrasa, utan ork eller energi. Det är fruktansvärt härligt att kunna koppla bort alla tankar på arbetet och kunna göra vad fan som faller en in.

Det första som jag gjort denna semester, är att färdigställa singeln Jag Hatar Dig. En fåordig, känslofull dansgolvslåt dedikerad till några av de nötter jag stött på genom åren; av vilka några få inte förtjänar annat än rent hat.

Jag laddade precis upp låten samt Cover art mm via min musikdistributör. Så fort låten finns tillgänglig via de stores jag valt, så publiceras detta på min blogg.

Under tiden önskar jag er alla en trevlig sommar! Ja, med undantag för vissa rikspuckon då..

Analoga spel

I denna rå-digitala tidsålder känns det extra kul när ungjäklarna mina, med vrålande entusiasm,  frågar om vi inte kan spela det gamla klassiska brädspelet ”Den Försvunna Diamanten”.  Självklart svarar jag, men jag måste plocka undan efter middagen först. Jag hinner knappt ställa in mjölken i kylen innan lillgrabben min med besvärad min säger ”Skynda!!! Jag vill spela NU!”.

Den Försvunna Diamanten
Fram åker brädspelet, med allt vad det innebär, med spelplan, tärning, pjäser och inte minst pengar.

William, som är tre och halvt, han spelar som en riktig playboy. Den ideliga frågan huruvida han skall betala eller slå med tärning för att vända på en bricka, det besvarar han konsekvent med  ”BETALA!!!”. Han är en jäkel att pricka rätt på inkomstbringande ädelstenar, och hankar sig fram med byxorna fulla med en sisådär 20-30 lax, spel efter spel.

Ines är Spara personifierad. Hon lägger inte ett öre på att vända några brickor, utan väntar tålmodigt och slår med tärningen. Det är en framgångsrik taktik det med, och hon brukar sitta på en ansenlig summa pengar när spelet avslutas.

Jag. Ja precis. Jag punkt. Jag och spel har väl aldrig vart ense om något annat än att jag aldrig har tur i dem. Bovar och banditer tre brickor i följd? Jajemen! Däremellan kammar jag in en ädelsten värd 3000… Tätt följt av nästa gangster. Pank och långsam som finlandsbåt. Och liksom dömd att förlora. Men va fan gör det. Det är kul ändå.

Drakar och Demoner

När ungarna blir lite äldre så får man väl plocka fram de hederliga gamla rollspelen som ligger och inte gör annat än samlar damm just nu. Gamla Drakar och Demoner med det klassiska äventyret ”Skelettbyns hemlighet”. Det kommer bli ruskigt kul.

Visste ni förresten att Riotminds som äger rättigheterna till Drakar och Demoner släppt dessa gamla rariteter fritt? Det går att tanka hem från deras hemsida.

Här är en länk till äventyret ”Skelettbyns hemlighet” – http://download.riotminds.se//downloads/OLD/04a.pdf

 

Inget är oföränderligt

Som ung tog jag mycket för att vara satt i sten. Allt bara var på ett visst sätt. Men med åldern så har jag ju insett hur lite det är som består och är sig likt år ut och år in. Ty inget nöter likt tidens tand.

I princip alla kompisar jag hade när jag växte upp, de växte upp i skilsmässohem med en ensam förälder. Men ändå slogs jag aldrig av tanken att morsan och farsan en dag skulle göra slut. Hur naivt det än låter. De hade ju vart en naturlig del av mitt liv. Men slut gjorde dem, efter en sisådär 28 år.

Det ansikte som möter mig numer i spegeln, när jag sömndrucket borstar mina tänder på morgonen, det är inte längre vad det vart. Åldern har börjat ta ut sin rätt. Men det är en ålder jag ser, snarare än förnimmer. För fysiskt mår jag bra, med undantag för mitt vänster öra där jag har en protes som perforerat min trumhinna.

Fann en länk via Reddit för någon dag sen eller två, där fyra systrar tagit ett porträtt tillsammans varje år i 36 års tid – Här blir åldrandet plötsligt påtagligt och skildras i snabb revy.

Det är bara att konstatera att relationer föds, växer, förändras och avslutas på löpande band. Man själv föds, växer, åldras och till slut så dör man. I det längre tidsperspektivet gäller detsamma även för planeter och stjärnor också.

I en av teorierna om Universums död (den s.k. Big Crunch), så upphör t.o.m. tiden en dag.

 

Universum

Universum har alltid fascinerat mig. Det är liksom ett vansinnigt stort och på många sätt ett obegripligt ställe.

Carl Sagans “A Blue Dot” ger en briljant inblick i, hur pass insignifikant och liten vår planet är i jämförelse med allt annat som finns “där ute”.

I och med informationsrevolutionen, så slipper man vänta på avsnitt av Vetenskapens Värld för att få information om vad som händer inom området. Nu finns allt lättillgängligt via diverse hemsidor med tonvis av information och nyheter. En sådan nyhet är den som släpptes idag av CfA Press Room (Harvard Smithsonian Center For Astrophysics). Nu för tiden så går det knappt en dag utan att en ny planet upptäcks i solsystem bortom vår egen; Det intressanta med denna nyhet var att man upptäckt två planeter inom den beboeliga zonen från sin stjärna (Kepler-62), och båda misstänks vara helt täckta av vatten. Två planeter som kanske rymmer liv.

Nu befinner sig inte solsystemet Kepler-62 direkt nästgårds med Sol (vårt solsystem). Detta främmande solsystem ligger ca 1200 ljusår från Jorden. Frågan är om mänskligheten någonsin kommer kunna ta sig så långt. Att bara ta sig till vår närmaste “granne” Alpha Centauri, som ligger “blott” 4,3 ljusår från oss, skulle ta många generationer med nuvarande teknologi.

Kepler-62

 

In i tystnaden igen

Jag har vetat om i ca 6 månader att jag måste göra om min öronoperation, pga att den protes jag har som sitter mellan stigbygeln och trumhinnan på vänster öra, har börjat vandra.

Gradvis har min hörsel blivit allt sämre. Tills igår när det så helt “svartnade”. Så nu är jag döv igen på vänster öra.

Deja vu.

Sitter i lunchrummet och hör inte ett smack vad folk säger pga den höga ljudnivån i rummet. Surr Surr Surr Surr “…Å jävlar…” Surr Surr Surr. Låter det ungefär. Ser folk kika på mig med uppmanande anleten inväntandes svar. Jag svarar mmm, jo, och tar min kaffekopp och skyndar vidare in på mitt kontor.

Dags å ringa operationsplaneringen på Huddinge och få den där tiden, som jag förhalat in i det längsta. Dels för att jag pga av arbetssituationen inte skulle ha kunnat gjort operationen och följande sjukskrivning, men även pga att operationen i sig inte är något vidare trevligt att genomlida.

Min enda farhåga är ju hur väl kommer en ny operation fungera. Det var ju inte så länge sen jag opererade örat sist. Lite drygt tre år har förflutit sedan dess.

Alla har väl sin akilleshäl. I mitt fall så är det mitt vänsteröra.