Universum

Universum har alltid fascinerat mig. Det är liksom ett vansinnigt stort och på många sätt ett obegripligt ställe.

Carl Sagans ”A Blue Dot” ger en briljant inblick i, hur pass insignifikant och liten vår planet är i jämförelse med allt annat som finns ”där ute”.

I och med informationsrevolutionen, så slipper man vänta på avsnitt av Vetenskapens Värld för att få information om vad som händer inom området. Nu finns allt lättillgängligt via diverse hemsidor med tonvis av information och nyheter. En sådan nyhet är den som släpptes idag av CfA Press Room (Harvard Smithsonian Center For Astrophysics). Nu för tiden så går det knappt en dag utan att en ny planet upptäcks i solsystem bortom vår egen; Det intressanta med denna nyhet var att man upptäckt två planeter inom den beboeliga zonen från sin stjärna (Kepler-62), och båda misstänks vara helt täckta av vatten. Två planeter som kanske rymmer liv.

Nu befinner sig inte solsystemet Kepler-62 direkt nästgårds med Sol (vårt solsystem). Detta främmande solsystem ligger ca 1200 ljusår från Jorden. Frågan är om mänskligheten någonsin kommer kunna ta sig så långt. Att bara ta sig till vår närmaste ”granne” Alpha Centauri, som ligger ”blott” 4,3 ljusår från oss, skulle ta många generationer med nuvarande teknologi.

Kepler-62

 

In i tystnaden igen

Jag har vetat om i ca 6 månader att jag måste göra om min öronoperation, pga att den protes jag har som sitter mellan stigbygeln och trumhinnan på vänster öra, har börjat vandra.

Gradvis har min hörsel blivit allt sämre. Tills igår när det så helt ”svartnade”. Så nu är jag döv igen på vänster öra.

Deja vu.

Sitter i lunchrummet och hör inte ett smack vad folk säger pga den höga ljudnivån i rummet. Surr Surr Surr Surr ”…Å jävlar…” Surr Surr Surr. Låter det ungefär. Ser folk kika på mig med uppmanande anleten inväntandes svar. Jag svarar mmm, jo, och tar min kaffekopp och skyndar vidare in på mitt kontor.

Dags å ringa operationsplaneringen på Huddinge och få den där tiden, som jag förhalat in i det längsta. Dels för att jag pga av arbetssituationen inte skulle ha kunnat gjort operationen och följande sjukskrivning, men även pga att operationen i sig inte är något vidare trevligt att genomlida.

Min enda farhåga är ju hur väl kommer en ny operation fungera. Det var ju inte så länge sen jag opererade örat sist. Lite drygt tre år har förflutit sedan dess.

Alla har väl sin akilleshäl. I mitt fall så är det mitt vänsteröra.

Fullt ös…

…och lite till har det vart på jobbfronten de senaste månaderna. Jag är helt j-are i mig slut om sanningen skall fram. Sommaren och semestern kan inte komma fort nog. Behöver få ett ordentligt break, så att man känner sig som en människa igen. Behöver få umgås med familj, släkt o vänner. Grilla, bada, känna sanden mellan tårna och solens strålar. Men först av allt kan väl den här kylan försvinna och låta bereda väg för våren?!